Per Albin Hansson

Den unge Per Albin Hansson arbetade som bodbiträde vid Kooperativa föreningen Pan i Malmö.

Per Albin Hansson var expeditör för tidningen Arbetet i Malmö 1904-1905.

Per Albin Hansson var redaktör för tidningen Fram, Socialdemokratiska ungdomsförbundets tidning, från 1905 vid 20 års ålder.

Per Albin Hansson var chefredaktör för Social-Demokraten (senare Morgon-Tidningen) 1917-1923.

Efterträdde Branting som ordförande och omformade partiet med folkhemstanken.

Ledde Sverige genom 1930-talskrisen och andra världskriget, lade grunden för välfärdsstaten.

Per Albin Hansson efterträdde den sjuke Fredrik Thorsson som partiledare för Socialdemokraterna 1925.

Per Albin Hansson efterträdde Hjalmar Branting som partiledare för Socialdemokraterna 1925.

Felix Hamrin var statsminister under några månader 1932 före Per Albin Hansson.

Per Albin Hansson var statsminister före Axel Pehrsson-Bramstorp som tjänstgjorde sommaren 1936.

Tage Erlander efterträdde Per Albin Hansson som partiledare för Socialdemokraterna och som statsminister 1946.

Östen Undén var tillförordnad statsminister några dagar efter Hanssons död 1946 innan Tage Erlander tog över.

Per Albin Hansson förlorade valet till ordförande för Socialdemokratiska ungdomsförbundet mot Zeth Höglund 1909.

Rickard Sandler var statsminister 1925-1926 mellan Brantings och Hanssons statsministerperioder.

Per Albin Hansson var en drivande kraft bakom införandet av allmän och lika rösträtt för män i Sverige 1918-1921.

Per Albin Hansson formulerade visionen om folkhemmet som blev centralt i svensk socialdemokratisk idéhistoria.

Per Albin Hansson genomförde kohandeln 1933, en krisuppgörelse med Bondeförbundet som gav honom starkare parlamentariskt underlag.